lindaslykke

Bloggen dog. Eller min motivation till att blogga försvann. Jag är en hopplös periodare och det förklarar nog saken. Lägger ner min själ i nåt som jag för tillfället tycker att fantastiskt kul och bara måste göra. Och så gör jag det oftast till 100% innan det blir mer ett måste än något roligt. 

 

 

Jag gick en helgkurs i silversmide för ett år sen eller två. Eller var det tre? Minns inte riktigt för hjärnan har fungerat sisodär på sistone utan sömn. Hade efter det en period när jag skulle tillverka silversmycken varje ledig sekund. Såga, såga, såga. Fila, fila, fila och så borra lite på det. Och jag skulle minsann bli silversmed när jag blir stor. Sambon suckade varje gång han kom hem till en hög med silverspån på vardagsrumsmattan efter mitt sågande.

--> Mina smycken -->Fler

 

Men så började min mamma visa mig tenntrådsarmband på Tradera. Inte sådana vanliga bruna med silvertråd som man hade när man var liten. Utan stora breda och färgglada skapelser där det ena var snyggare än det andra. Sådana armband måste jag naturligtvis göra! Fick ett grymt starkit av mina föräldrar när jag fyllde år, eller var det kanske i julklapp. I vilket fall gjorde jag ett par stycken. Jag flätade tenntrådar för glatta livet men blev aldrig riktigt nöjd. Det var svårt att få det rakt. Svårt att få renskinnet att bli lika brett hela väggen. Jag gav upp.

--> Mina tenntrådsarmband -->Fler

 

Min kollega på jobbet hade börjat virka. Jag blev mer och mer nyfiken. Frågade och tittade. Får man prova eller? Innan jag visste ordet av det hade jag varit och köpt garn och virknål. Hon lärde mig på luncherna på jobbet. Där satt vi som två gamla tanter på syjunta och virkade diverse grejer medan de unga manliga kollegorna skakade på huvudet åt våra alster. Mamma skulle sen fylla 50 år. Jag fick en idé och skulle göra vantar till henne. Jag virkade, remsade upp, virkade om, det blev fel, gjorde om, det blev rätt. Och dömma av förvåning blev det ett par vantar. Jag fick mersmak. Skulle göra halsdukar, barnvantar och en filt till barn nr 2. Det här var den perfekta sysselsättning för mig. I några veckor. Sen blev det jag påbörjat liggande. Efter några månader hade min gröthjärna glömt hur man gjorde. Nu ligger en stackars påbörjad filt under sängen och längtar efter att bli färdig.

--> Mitt virkande  -->Mer

 

Vinlådor i trä kan man göra mycket kul med tänkte jag när jag kom över ett stort gäng på mitt jobb på flygplatsen. Sprang på Coop och handlade in färg och började måla för glatta livet. Här skulle det göras business av trälådor tänkte jag. Det blev en business också. I ett par månader. Jag sålde 20 stycken ungefär. Men som med mycket annat tog det för mycket tid. Jag skulle jobba 8 timmar om dagen. Jag skulle hämta på dagis, Laga middag. Leka med finaste Filip. Bada och läsa godnattsaga. Sen skulle det röjjas och plockas. Och den där röven fick aldrig riktigt sätta sig i soffan för här skulle det målas om kvällarna. Stod ute i minusgrader och sprayade lådor. Färgen sitter fortfarande kvar på betongen här utanför. Så kan det gå. Och jag tröttnade på att stressa med detta.

--> Mina lådor -->Fler

 

Men så fick jag för mig att det vore kul att såga ut egna grejer och måla en massa annat skoj. Sågandet lärde jag mig så bra på silversmide- kursen och det kom till bra användning här. En skylt till stugan skulle jag göra. Det blev en dalahäst som hälsade alla välkomna. Jag kom över den perfekta eu-pallen också. Den som bara absolut måste bli ett bord. Jag slipade och målade och hade stora ambitioner. Det enda jag inte tänkt på innan var var jag hade tänkt att ha den. Vi hade då rakt inte plats i lägenheten på 56 kvm. Typiskt. Den får ligga i förrådet i stugan utan ben och vänta på sin tur i rampljuset. 

--> Mina träalster  -->Mer -->Mer

 

Älskling nr 2 kom till världen och två barn tar mer tid än ett barn och jag hade en lång paus från allt det kreativa. Jag ville bara sitta med min lilla bebis i famnen och gosa. Så mycket att min sambo påminde mig om att jag kunde lägga ner honom ibland. När han blev lite större och somnade ungefär samma tid som storebror snöade jag in på tävlingar på internet. Första vinsten trillade in, sen andra och tredje... fjärde. Jag fick mersmak. Jag spenderade hela kvällarna med att gå igenom alla nya tävlingar som lagts ut under dagen. Om jag inte hann gå igenom dem blev jag stressad. Då måste jag gå igenom gårdagens och dagens tävlingar dagen efter. Det tog tid. Allt tog en massa tid. Sambon klagade när jag tävlade men inte när jag vann. I dagsläget har jag på några månader kommit upp i 16 st vinster. Men jag har slutat nu. Det blev som en drog som tog över mina kvällar totalt. Jag blev stressad. Jag blir lätt det av "måsten". Känns skönt att vara kvitt beroendet. Men sambon är besviken. Nu blir det ej fler vinster.

 

Så jag ljuger inte när jag säger att jag är en periodare. Men en kreativ sådan. Jag ger ALLT när det dykt upp något som fångat mitt intresse. Ingen kan då övertala mig att det inte går, att jag inte kan eller att jag inte ska. Jag är ganska bestämd av mig. Envis till tusen. 

 

Otroligt nog är jag just nu utan ett beroende. På gott och ont. Därför tänkte jag att jag ska börja blogga igen. Det ni! Jag kan inte lova att det kommer bli ofta. Heller att det kommer vara spännande bilder till varje inlägg. Men jag lovar att jag ska skriva när jag har något på hjärtat... ♥