lindaslykke

Det händer inte så mycket här på bloggen om man säger så. Det beror väl mest på att det inte händer så mycket i verkliga livet heller... ;) Just nu är det mest en lång väntan på att bebisen ska komma ut!

 

Det är inte lätt att vänta alla gånger. Speciellt inte när det känns som evigheter innan lillebror kommer ut...

 

 

Kaggen växer så det knakar. Men bara frammåt och inte nåt åt sidorna så jag känner mig en aning sprickfärdig om jag säger så!

 

Här har ni vecka 32+1 (Tagen för exakt en vecka sen)

Jag och Elinor pratade på skype härom dagen och kom fram till att det oftast är roligt att titta tillbaka på gamla bilder från när man varit gravid. Men oftast har man kanske inte så jättemånga bilder och det slog mig att de enda jag har från den här graviditeten är de såkallade "magbilderna" som jag varit duktig att ta. Men jag har nog inga bilder alls där ansiktet är med, min sambo är inte så  flitig på det där om man säger så. Vart vi än är och vad vi än gör så är det jag som står bakom kameran ;) Han och Filip är med på 99 av 100 bilder.

 

Därför tänkte jag idag att nä nu jäklar drar jag på mig lite smink (rätt mycket för att vara ärlig) och så bygger jag en liten egen studio och tar några fina bilder! Det bästa med det är att man kan hålla på tills man blir nöjd och att jag tycker att det är så kul att fotografera! Hehe..

 

 

 

 

 

Nu när vi är tilllbaka i Norge har jag passat på att fota magen igen och klippt in den i mitt lilla fina kagg-kollage. Som ni ser så har magen blivit ordentligt mycket större sen sist och jag kan inte riktigt fatta att den ska växa i tre månader till. Jag känner mig stor och otymplig nu!

 

Större än med Filip är jag också om man jämför med samma vecka som han låg i magen. Men så har också läkaren konstaterat nyligen att det är ett stort barn.

 

 

Filip har en spanktalande fröken på dagis som brukar slänga in lite på spanska under barnens morgon-samling på dagis. Bland annat har han lärt sig att räkna till tio på spanska och kan några ramsor.

 

Just därför tyckte Filip att Dos Tres (un dos tres..ett, två, tre  ja ni fattar) är ett passande namn på sitt syskon som kommer i april. Han har verkligen bestämt att detta är det finaste namn bebisen kan få och har berättat det för alla han känner, Mamma och pappa tycker kanske att det finns nåt mer passande, men för tillfället kallas den lille rackaren i mammas mage för  just Dos Tres av den enkla anledningen;)

 

Det blir nog en riktigt vilde det här också, om man ser hur den håller på redan i v.22 och har jag har faktiskt känt sparkar från v.14-15 redan. Ja, till och med Tom Stian har känt det utanpå så tidigt den här gången.

 

 

Det är inte lätt detta kan jag säga. För er som aldrig provat på det här med gravidhormoner kan jag säga att det svänger rätt rejält. Ena dagen vill jag ruska om min käre sambo för att han är så jävlig tråkig och nästa dag måste jag typ berätta hur mycket jag älskar hans lugna och fina personlighet och våra myskvällar. Ena stunden gråter jag okontrollerat för att inte det nytvättade påslakanet vill trä sig på täcket. Andra stunder känner jag mig som en järnkvinna som kan hantera dom mest krävande situationerna.

 

Men det är bara att vänja sig. Så här ska det vara ett par månader till. Ingen dans på rosor inte men det är tur att det för mig sig en stor belöning. ♥

 

Känner att det är dags att visa upp kaggen. Är just nu i vecka 20+4 och har väl gått upp en sisodär 4-5 kg hittills.