Aldrig mer
Att åka på Ikea en lördag i ett land där de har stängt på söndagar är lika med mentalt sammanbrott. Jag har sen tidigare lovat mig själv att aldrig åka dit en lördag igen då jag gått på samma mina förr.
Men TS hade jobbat natt och skulle sova. Filip och jag klättrade på väggarna så jag frågade honom om han ville ut och leka. Icke sa nicke, men det han ville var att åka bil. Det kunde vi ju givetvis göra och kunde då passa på att springa in på Ikea för att köpa ett sånt lakan som man inte kan kissa igenom.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Parkeringen var proppfull och överallt stod det bilar och väntade på att få en plats. Jag och Filip bestämde oss för att ställa oss på ett ställe och stå där tills nån bil åkte vilket tog en evighet. När sen en bil väl skulle åka efter en sisodär 15 min kommer det en annan bil och snor våran plats! Dessutom var det en familjeparkering! Men ut hoppar två vuxna idioter utan barn och går iväg. Jag fick bita mig i tungan för det skulle inte se så bra ut om morsan hoppar ut och ställer till en scen.
När vi väl kom in Ikea skulle Filip absolut gå själv. Det fanns inte på världskartan att han tänkte åka kundvagn. Ok, tänkte jag. Vi ska ju bara in och hugga tag i ett lakan. Men vi hinner ju gå så pass långt att man inte vill vända när han vägrar gå en meter till. Så det blir till att bära 13 kg + en otymplig handväska + några matlådor som jag kom på att vi behövde på vägen.
Väl framme på säng-avdelningen hittar jag inga lakan i rätt storlek och frågar en i personalen om hjälp. De lakanet jag ska ha finns inte på denna avdelning utan uppe på barnavdelningen trots att en vän sagt att de skulle vara på nedre våningen. Så det blev till att konka upp ungen dit. När armarna väl domnat bort blir jag påkörd rätt hårt av en rullstol bakifrån så att matlådorna jag håller i flyger (dock inte ungen) iväg. Någon ursäkt får jag inte men tanten i rullstolen börjar bråka på sin man som kör.
När vi väl kommit fram till barnavdelningen ser jag till min stora besvikelse att just detta lakan jag ska ha är slut. Det är helt tomt i hyllan. Men suck. Låter Filip leka av sig lite på barnavdelningen innan vi går (jag går och han vägrar) mot utgången. På vägen dit får jag tag i en kundvagn och sätter Filip motvilligt där i. Det är ca en miljard människor som ska fram samtidigt och jag känner en hård smäll på fotknölen. Denna gång blir jag påkörd av en kundvagn men ignorerar det och fortsätter frammåt. 3 meter senare blir jag påkörd igen av samma jävla människa varpå jag vänder mig om och tittar mindre snällt på denna person. Men inte en ursäkt denna gång heller.
Vi kommer oss ut genom kassan ganska snabbt och jag har lovat Filip korv med bröd. Det var bara det att typ 45 st andra personer också var sugen på det. Så kön är 4 mil lång men har man lovat 2-åringen korv så har man. Så vi får snällt stå där och Filip blir ruskigt utålig och försöker klättra ur vagnen.
En varsin korv senare är Filip nöjd och mamman nära ett sammanbrott. Men som tur var hade vi ett inplanerat besök hos bästa Linnea och hennes familj så humöret vände snabbt. Tur var väl det!
Jävla Ikea.
Men TS hade jobbat natt och skulle sova. Filip och jag klättrade på väggarna så jag frågade honom om han ville ut och leka. Icke sa nicke, men det han ville var att åka bil. Det kunde vi ju givetvis göra och kunde då passa på att springa in på Ikea för att köpa ett sånt lakan som man inte kan kissa igenom.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Parkeringen var proppfull och överallt stod det bilar och väntade på att få en plats. Jag och Filip bestämde oss för att ställa oss på ett ställe och stå där tills nån bil åkte vilket tog en evighet. När sen en bil väl skulle åka efter en sisodär 15 min kommer det en annan bil och snor våran plats! Dessutom var det en familjeparkering! Men ut hoppar två vuxna idioter utan barn och går iväg. Jag fick bita mig i tungan för det skulle inte se så bra ut om morsan hoppar ut och ställer till en scen.
När vi väl kom in Ikea skulle Filip absolut gå själv. Det fanns inte på världskartan att han tänkte åka kundvagn. Ok, tänkte jag. Vi ska ju bara in och hugga tag i ett lakan. Men vi hinner ju gå så pass långt att man inte vill vända när han vägrar gå en meter till. Så det blir till att bära 13 kg + en otymplig handväska + några matlådor som jag kom på att vi behövde på vägen.
Väl framme på säng-avdelningen hittar jag inga lakan i rätt storlek och frågar en i personalen om hjälp. De lakanet jag ska ha finns inte på denna avdelning utan uppe på barnavdelningen trots att en vän sagt att de skulle vara på nedre våningen. Så det blev till att konka upp ungen dit. När armarna väl domnat bort blir jag påkörd rätt hårt av en rullstol bakifrån så att matlådorna jag håller i flyger (dock inte ungen) iväg. Någon ursäkt får jag inte men tanten i rullstolen börjar bråka på sin man som kör.
När vi väl kommit fram till barnavdelningen ser jag till min stora besvikelse att just detta lakan jag ska ha är slut. Det är helt tomt i hyllan. Men suck. Låter Filip leka av sig lite på barnavdelningen innan vi går (jag går och han vägrar) mot utgången. På vägen dit får jag tag i en kundvagn och sätter Filip motvilligt där i. Det är ca en miljard människor som ska fram samtidigt och jag känner en hård smäll på fotknölen. Denna gång blir jag påkörd av en kundvagn men ignorerar det och fortsätter frammåt. 3 meter senare blir jag påkörd igen av samma jävla människa varpå jag vänder mig om och tittar mindre snällt på denna person. Men inte en ursäkt denna gång heller.
Vi kommer oss ut genom kassan ganska snabbt och jag har lovat Filip korv med bröd. Det var bara det att typ 45 st andra personer också var sugen på det. Så kön är 4 mil lång men har man lovat 2-åringen korv så har man. Så vi får snällt stå där och Filip blir ruskigt utålig och försöker klättra ur vagnen.
En varsin korv senare är Filip nöjd och mamman nära ett sammanbrott. Men som tur var hade vi ett inplanerat besök hos bästa Linnea och hennes familj så humöret vände snabbt. Tur var väl det!
Jävla Ikea.
Kommentarer
Trackback
